Mossor och lavar – två väldigt lika växter

Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är mycket lika varandra både till färg och form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan behärska annorlunda förhållande och som är känsliga för olika saker.

Lavar är faktiskt inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp och en alg eller cyanobakterie. Svampen utgör stomme och beskydd för laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att skapa energi med hjälp från fotosyntes.

Det finns runt tvåtusen skilda sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, trots att det finns en uppsjö varianter med alla möjliga färgspektra, till exempel klargul eller brinnande orange. De flesta lavar vill växa i miljöer som är torra och ljusa. Det finns dock undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Få reda på mer här

Lavar växer gärna på stenar samt träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som sakta bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stam, rotsystem samt blad. De byggs upp av svampen som skapar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Stundtals är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.

De vanligaste lavarna är renlav och islandslav. Lavar kan användas inom flertalet områden. Det finns traditioner kring att använda islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. En del lavar kan man med markant fördel nyttja för att växtfärga garn och då ges mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man enbart vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.

Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga samt fukt. De växer främst på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Detta medför att mossa då och då gillar att växa på hustak.

Mossa har inget rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta upp vatten samt näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, via porer som jämt står öppna.

När mossa växer på takpannor växer de ofta in mellan takpannorna och när vintern och kylan anländer leder det till att vattnet i mossan fryser och utökar vilket medför att takpannorna går itu. Det är följaktligen viktigt att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat expandera på taket, utan man måste eliminera det för hand, inte använda bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.

Mossa är då och då även ett problem i gräsmattan. Mestadels beror mossans fördel på att det är dålig dränering, dåligt gödslat och/eller alldeles för surt i gräsmattan för att gräset ska trivas. Det bästa är då att åtgärda de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På vissa platser kan mossa vara mycket attraktiv med tanke på att det ofta bidrar till en lummig grönska.

Det är således inte bara dåligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara mycket användbara! Vill man ha undan dom är det enklast med Fulstopp – även i gräsmattan.