Har du koll på vad som skiljer mossor och lavar åt?

Trots att mossor och lavar är snarlika varandra till utseendet så finns det mycket som skiljer dem åt. Trots att båda grupperna t.e.x. saknar rötter har de olika sätt att komma runt det problemet.

Mossa är en vanligtvis grön växtgrupp som har existerat på jorden i omkring 450 miljoner år. De saknar rotsystem men har istället mindre rottrådar som förbinder växten tillsammans med underlaget. De har också en kort stam samt bladliknande utskott. Mossa trivs där det finns mycket fukt och gärna är skuggigt. De kan växa över stenar och jord, men även andra underlag så som betong, tegel, eternit, skiffer samt asfalt.

Mossa tar upp vatten med näring löst däri genom evigt öppna porer i de bladliknande växtdelarna och håller kvar fukten. Det innebär att mossa är en ovälkommen gäst på tak. När vintern kommer fryser mossan och risken finns att den expanderande isen har sönder takpannorna. Det bästa sättet att ta undan mossa från takpannorna är manuell borttagning.

Mossa tycker om att växa i näringsfattig och sur jord som gärna har bristfällig dränering. Då övertar mossan eventuella grässorter. Gödslar man och sprider ut kalk samt dränerar sin trädgård kan gräset få fördelar och konkurrerar då ut mossan.

Man kan också använda sig av järnsulfat, som i affären har namn som mossa gti och så vidare, för att kvickt avlägsna mossa. Man bör dock vara vaksam på att det är ett bekämpningsmedel och det bör användas med stor försiktighet. Man bör helst inte använda järnsulfat eller liknande preparat på takpannor för att ta bort mossa där eftersom dessa medel kan missfärga pannorna.

Somliga platser är mer lämpade för mossa än för gräs och man bör helst inte bara hälla på bekämpningsmedel och låta det vara – då kommer mossan med all säkerhet tillbaka. Stundvis kan mossa vara riktigt fint i trädgårdar och ge en lummig atmosfär. Mossa tål långvarig torka utan att växtcellerna skadas. När det därefter blir vått igen kommer växten ånyo spira samt fortplanta sig.

Lavar däremot är inte en ensam växt utan en symbios mellan en alg eller cyanobakterie och en svamp. Svampen bygger upp själva laven och i närapå samtliga fall är det svampen som skänker den dess yttre. Svampen skyddar mot uttorkning och skapar skelett åt laven. Algen finns strax innanför det yttre skiktet och har för uppgift att alstra energi genom fotosyntes.

Lavar trivs som bäst där det är ljust samt torrt. De är oftast grå till färgen och kan klara sig mycket långa perioder helt utan vatten med tanke på att de då hamnar i torrdvala och inte har någon som helst tillväxt. Lavar tar upp all sin näring genom nederbörd. En del lavar växer över sten och kan utsöndra ämnen som långsamt bryter ner stenen och därmed frisätter mineraler som laven kan tillgodogöra sig.

Det finns också lavar som växer på träd och ges sin näring när vatten sipprar över värdväxten vilket medför att dessa lavsorter tar oerhört lång tid på sig att växa. De vanligaste lavsorterna är renlav samt islandslav. Det finns en lång tradition att använda lav i t.e.x. mat eller att färga garn med det för att få naturfärger. Mer data här

Som man kan märka av så är påväxt samt lavar egentligen inte särskilt lika varandra, även om de i en del fall kan te sig så! Vill man eliminera dom så är det lätt och varar längst med hjälp av Fulstopp.